http://mariatarnbrant.blogg.se/

Sen ett tag tillbaka så har Jonas börjat störa sig på hur jag äter, (efter sisådär 7 år...) han tycker det smaskas för mycket inne i min mun när jag tuggar, vilket det brukar göra när man faktiskt TUGGAR maten man stoppar i munnen, istället för att svälja allt helt *host*.

 

Det som är det komiska i det hela är att Jonas ens kommenterar att jag smakas, med stängd mun, när han själv ser ut som en blandning mellan kakmonstret och en slempropp när han äter. Det absolut bästa han vet är suga i sig all mat, vem tusan sörplar i sig ett broccoliträd liksom?! Eller bara det att han tycks ha förlorat känseln i ansiktet vid födseln då han inte märker att han har sås i halva nyllet efter att ha ätit något, ni kan ju tänka er själva hur det ser ut när någon har dränkt ansiktet i brunsås och utbrister 7 gånger under tiden han äter "Åh vilken festmåltid!" (visserligen så tycker han att en skål med frysta ärtor också är en festmåltid...) och nynnar "Mmm-mh", helst när han har så mycket mat i munnen så han knappt får någon luft. Det är som att studera en grottmänniska när han äter, vilket kan vara både kul och ja.... inte alls kul.

 

Inte nog med att han har mage till att kommentera mitt sätt att tugga, så har han även börjat fråga sen ett år tillbaka "vill du smaka Fisen?" VARENDA gång han äter något. Spelar ingen roll om det är makrill eller en jordgubbe täckt i choklad, han ska ALLTID fråga samma sak med ett tonläge som gör mig galen. Även igår, när jag hade gjort iordning chiliconcarne till oss och vi satt mittemot varandra och åt p r e c i s samma maträtt, så kommer frågan "Vill du smaka Fisen?!". NEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEJ JAG VILL INTE SMAKA DIN MAAAT!!! Sen sitter han där och fnittrar och tycker att han är hysteriskt rolig.

 

Den "trevliga" middagen jag hade tänkt att vi skulle ha vid köksbordet den enda timmen vi sågs igår slutade med att jag fick stå och torka halva köket från köttfärs och saliv. Visserligen lite mitt fel, eftersom det var jag som hade spottat köttfärs som en kulspruta, men så går det när jag på ett pedagogiskt sätt skulle demonstrera för Jonas hur det ser ut när HAN äter. Smällar man får ta, helt klart värt det.

 

Så ja, jag önskar att det fanns kameror överallt hemma, så ni fick se hur en vanlig dag i mitt liv kan se ut. Ni skulle bli imponerade över att jag fortfarande är så normal som jag faktiskt är.

Hahaha herregud vad jag älskar den där störda människan.